Jag har inget minne av att jag någonsin varit på Jäverön på vintern. Längtan ut till torpet finns där alla årstider. Vid den här årstiden brukar färjan vara fastfrusen i isen. Det enda alternativet som finns då är att åka över isen. Vägen kollas af frivilliga och man åker över på egen risk. Det är en av mina värsta rädslor att ge sig ut på isen. Men ibland måste man ta sig i kragen och bara komma över rädslan. Så fick det bli idag. Har sparkat mig själv i ändan och spottat upp mej ordentlig.
Jag körde inte själv. Det hade jag inte klarat av. Hade full sjå med att tänka på allt annat än att vi befann oss ute på en isväg öven en sjö. Jag tog en massa kort medan vi åkte för att ha något annat att tänka på. Å det fungerade faktiskt. Isen är så tjock så den protesterade inte ens.
Vi tog oss över torrskodda med livet i behåll. Lättad kunde jag nu konsentrera mej på att snart skull vi vara framme vid torpet. Vägarna på ön är plogade så det var helt ok att köra där. Så efter en spännande bilfärd var vi framme vid torpet. Jag blir lika glad varje gång jag kommer ut dit. Å för första gången fick jag se torpet och trägården i vinterskrud.
Solen lyste och det var så där lagom kallt. En härlig vinterdag med vår i luften.
Så till den eviga frågna. Hur och framför allt Var har fam Grävlig spenderat sin vinter. Vi jobbade hårt med att stänga dom ute och hoppades nu på att få se att vi hade lyckats. Allt såg bra ut. Över förväntan faktiskt. Ända till vi kom på baksidan. Där hade fam. Grävling minsan hittat en svaghet i vår konstruktion och gjort sig en väg in under stugan.
Förvånad??? Nej egentligen inte. Dom är ju ett envist släkte. Det lustiga är att det är enda hörnet som vi inte har grävlingssäkrat enligt konstens alla regler. Å andra sidan tyckte vi i höstas att de stenar som låg där borde inte en grävling kunna flytta. Men ack så fel vi hade. Så det blir till att köpa mer betång.
Inne i stugan såg allt ut presis som när vi lämnade det. Musjagarna funkar helt otroligt bra. Jag rekomenderar dom varmt. Kallt och rått var det. Vi tände inte i spisen för skorstenen var täckt av snö. Å andra sidan så stannade vi inte så länge, vi ville ju mest ut å kolla läget.
Med ett glatt humör och vinterkläder håller man värmen ändå.
Ja slutligen så skulle vi vända åter hem. Å som sagt vägen hem den går över isen. Just den biten är inte så trevlig men det gick ju bra när vi skulle ut till torpet. Satte mej i framsätet och tog fram min kamera.
Ja isen höll även på hemvägen. Får erkänna att jag drog en lättnadena suck när vi äntligen nådde fastlandet. Härlig dag vid torpet. Skönt att ha varit där. Kanske vågar jag åka fler gånger. Men bara om någon annan kör..............................................
Slutligen några blider på frostiga förnster
